Bra dag igår. Eller, jag vet inte. Jag vet ingenting. Två dyra telefonsamtal i alla fall. Min mobil ruinerar mig.
Bryr jag mig för mycket? Lägger jag mig i i sånt jag borde låta vara? Ska man ignorera sina vänners problem? För att slippa känna sig snokandes, det vill säga. Jag vet inte. Faktiskt.

Antingen har jag PMS eller allvarliga psykiska problem. För när jag å ena sidan anser mig själv vara överlycklig och ler som ett fån till min musik så kan jag å andra sidan se nånting som påminner mig om det där och jag blir genast nere. Vad vill jag? Skjut mig, snälla. Töm min hjärna på tankar, men inte på min lycka. Cogito, ergo sum. Jag tänker, alltså finns jag. Men jag pallar inte existera om jag måste umgås med min hjärna.

Min mobil är helt fucking slut på batterier dessutom. Hur ska jag överleva med det? Den är död. Jag mår illa. Jag kommer bryta ihop. Hela mitt liv finns ju där. Uscha uscha.

Miljögala på skolan idag. Yay?