Jag hatar, hatar, hatar att så många läser min blogg. Jag hatar att de flesta omkring mig läser min blogg. Inte för att jag inte vill ha läsare, tvärtom. Men för att jag inte kan pränta ner allt jag vill. Jag kan inte sitta här och skriva av mig precis som jag vill för det kan tolkas på ett eller annat sätt och så blir det bara pannkaka av alltsammans. Jag skapade min blogg för att kunna skriva av mig mina känslor och så vidare. Dock kanske inte nämna alla namn osv men endå lite mer. Nånting som betyder. Ord med verkliga innebörder och betydelser. Inget flummigt om vädret är bra eller inte. Hur som helst. Jag skiter i det nu. Kanske bara idag, men endå. Persone i fråga lär endå inte ta åt sig efter som denne är så sluten i sin egen värld redan som det är.

Men jag är besviken. Jag är så sjukt besviken och nästan lite arg. Kanske rent av förbannad. Och jag känner mig så fruktansvärt dålig, så hemsk och så äcklig, som känner så. Jag vet att jag kanske egentligen, som vän, borde bry mig om, klappa på huvudet och tycka synd om, hålla hand och torka tårar. Men det gör jag inte. Självklart bryr jag mig, oavsätt om jag vill eller inte. Men jag kan inte för fem öre feel any sorry at all. Förlåt, vekligen, jag menar det. Jag önskar att jag kunde, men jag kan inte. Det var precis det här jag menade från första början. Det var precis det här I saw coming. Det var precis det här. Precis, precis det här. You're too weak for this shit.

Fast samtidigt, hur grymt det än låter så kanske det här blir en jävligt nyttig läxa, trots all skit det innebär. Jag vill inte säga told you so även fast än det är just så jag känner. Man måste göra sina egna misstag, men samtidigt tycker man ju att det borde finnas nånting mellan öronen. Kanske inte utnyttjat på ett klokt sätt möjligtvis. Känslor, jag vet att de är svåra att hålla tillbaka men man får faktiskt inte stänga av hjärnan. Vi har två viktiga delar av oss, och det är hjärnan och hjärtat och båda måste vara påkopplade, annars blir det så här. Men gud vad jag hatar mig själv, förlåt mig, förlåt mig, jag finns här, det gör jag alltid, men jag vet inte om min tillit till dig är tillräcklig.

Kära vänner, vilka val ni än gör i livet så måste ni stå på er själva. Alla beslut är avgörande och följda av konsekvenser. Good ones or bad ones. That depends on the choice. Självklart är det svårt att välja, men så länge ni kan stå för era val så är jag nöjd. Don't put yourself in a corner. For God's sake!

Jag ursäktar min svengelska, men ibland går detlättare att uttrycka sig så.