Tungt, rått - och magiskt

BORLÄNGE. Det hänger en kvadratmeter plåt bredvid Christian Gabels trumset.

Ett par kilo välhamrad metall som då och då får en bestämd smekning med trumvispen. Som om det vore det mest självklara instrument du kan släpa ut på en festivalscen.

Och det udda järnschabraket är egentligen en utmärkt programförklaring till Thåströms miniturné. Nästan akustiskt. Ändå låter premiären så tung och rå att jag vill välta och låta mig trampas ned mot Borlänges gator.

Skevt punkarv

För det räcker givetvis inte med att dra ur sladden eller förnedra volymen. Och det spelar självklart ingen roll hur många gråstänkta livsstrån som skjuter ut från sångarens rebellrufs under kepsen.

För Thåström räcker det att dekorera sitt skeva punkarv med en akustisk gitarr, återhållsam orgel och bas och ett plåtutrustat trumset.

När Skebokvarngatans betongballader som "Fanfanfan" och nya smakprov lägger ett tungt vemod över Borlänge spelar det ingen roll att publiken rymmer allt ifrån barn i för stora kepsar till Hell's Angels-medlemmar.

Ingen kan värja sig.

På toppenhumör

Själv verkar den annars ganska trulige Thåström vara på sitt allra bästa humör.

Att sångaren plötsligt får ett skrattanfall när han börjar på "Die mauer" ett par låtar för tidigt är bara ett av bevisen på att vi är med om något smått magiskt i kväll.

Joacim Persson


Förlåt mig, men ja var bara tvungen att publicera den här recentionen från aftonbladet. Och jag lovar er, det här var den absolut underbaraste spelningen på P&L. Den var magisk och alldeles, alldeles underbar. Jag sitter och lyssnar på Die Mauer och det knyter sig i magen. Samtidigt fylls jag av lyckorus. Underbarste underbara Thåström.
Utdrag från tidigare inlägget "P&L citat":

Thåström: - Halt!
Publiken: - HÄR FÅR INGEN PASSERA! HÄR KOMMER INGEN FÖRBI! DU KOMMER ALDRIG ÖVER NÅT MERA!  SÅ GÅ ÄR DU SNÄLL OM DITT LIV ÄR KÄRT!
Thåström: *kan inte sluta le och byter låt*