Igår när vi for av båten i Stockholms hamn till ljudet av Lejonkungen soundtrack i högtalarna ville jag inte hem. Jag hade magont och önskade att jag inte farit och stannat kvar i Finnelandet i alla fall en vecka till. Vardagen skrämmer mig. Men ju närmare sundbyberg vi kom och med tankebilden av Simba klättrandes upp för klippor i regnoväder kändes det ganska naturligt. Men nog skulle jag ha kunnat stanna en vecka till även om jag inte känner för att åka tillbaka omedelbums. Tanken på att kunna köpa mig en latte nästan var och när som helst kändes också rätt så inbjudande. Fick min latte senare på kvällen och idag åt jag min efterlängtade sushi. Så nog är det helt okej att vara hemma.

I det hela stora så har inte sommarens Närpes visit varit något att jubla över, men så har saker och ting skett under andra förutsättningar i år också. I söndags segade Malin, jag och perus tillsammans med syskonen Sand hemma hos just dessa mest hela dagen, och när Thomas skjutsade hem mig och Perus satt jag i mina egna tankar och summerade sommaren och just då kändes det faktisk som om allt hade varit precis som vanligt. Därför tänkte jag, mest för min egen skull lista några av sommarens highlights.

Tomatkarnevalen
Även om Tomatkarnevalen och dess följande söndag var sjukt hysterikt jobbig när den väl spelade in så är det ganska humoristiskt så här i efterhand. Och nu syftar jag på en viss fröken Ellinor och kanske Moa får stå för lite också.

Hysteri
Hänger ihop en del det här med Tomatkarnevalen och även om det var rätt hemskt just då, speciellt för personen som blev träffad så är hela "Jävla pedofil! Ditt jävla äckel!"-händelsen ganska kul. Men vad gör man om man inte är på plats själv och egentligen inte vet vad som försigår.

Nattvals
Maria var i stan för första gången samtidigt som mig på sådär...7 år..och blev introducerad för mina vänner. Hon inledde också en slags romans med en viss Perus. Hennes sista kväll i stan vinkade hon bara hejdå åt denna pojke och satte sig i bilen. Kvar står pojken och ser lite sorgset besviken ut. Thomas och jag som var lite mer uppmärksamma på detta än vad Maria själv var beskyller henne för att krossat hans hjärta. Maria sitter bak i bilen med skuldkänslor och hjärtesorg medan Thomas ringer och påstår att Perus glömt någonting i bilen som han nödvändigtvis behöver. Perus som inte fattar vinken ens det minsta säger att vi kan komma förbi till Nicke och lämna av det. Och dir bär färden, med den sorgligaste tänkbara musiken i högtalarna, en superdeppig Maria och jag och Thomas som är rätt roade åt situationen. Väl hos Niclas kliver jag ur bilen, öpnnr Marias dörr, knäpper av henne bilbältet medan ljuset ännu inte gått upp för Perus. Jag tar tag i Maria och leder henne in i Perus famn som äntligen fattat hela grejen. Mitt i natten och mitt på gatan står de och håller om varandra. Då kommer Nicke fram och bjuder upp till vals. Mitt i natten och mitt på gatan står vi och dansar vals Niklas, jag, perus och maria. Thomas sitter i bilen och ser ytterst road ut. Om ni inte kan se det redan nu så skulle denna händelse kunna spinnas ut i en amerikansk romantisk slutscen där antingen folk som kommer helt random och ställer sig och klappar händerna runt P&M alternativt att fler och fler kommer ut på gatorna och börjar dansa vals.

Pizzakladd
En annan solskenshistoria var dagen då Hanna just anlänt till landet och Janna och jag for med denna umeåbo till Casa pizzeria. Det började med att Hannes beställning, som egentligen inte alls var så komplicerad från början, men som Hannes komplicerade sätt att förklara saker på fick ett antal ögonbryn att höjas. Och fel blev det också. Och det är nu det blir roligt (eller så var det vårt annorlunda läskval som gjorde det roliga). Hanne föser först all skinka i en äcklig sörja till sidan varpå det sakta tippar över kanten och kladdar ner på bordet. Sedan tar hon en klunk cola sprutar ut den över pizzan, slickar upp allt igen och gojsar runt och är allmänt..eh..inte så bordskicklig. Janna skäms och äcklas jag skrattar så att jag dör och Hanne geggar ner ännu mer. Bra Casa visit.

Roadtrip
Något vi också upplevde, den åvannämnda trion, var en roadtrip till Jakobstad då vi skulle hjälpa Janna att flytta. Inte bara det faktum att vi har tre säten fram och att jag och Hanne dansar hej vilt till musiken på X3M, poserar till fartkamerorna medan Janna gömmer sig i ratten, vinkar till förbipasserande och övrigt löjligande så stannade vi till på ABC i Vasa. Här kom vi fram till att vi skulle förlova oss med ringar ur en automat och växklar in 4 euro var till 50 centare. Vi vrider och plockar ur, vrider och plockar ur, vrider och plockar ur tills vi har ett hav med ringar och plastbollar framför oss på golvet. Och ett gäng skrattande personer som går förbi oss. Den ena ringen var fulare än den andra men vi lyckades få åtminstonde en förlovningsacceptabel ring var. Och plastbollarna roade vi med oss iaf en vecka framöver att kasta på folk.

Några ringar eller så

Draget som drog
En kväll var vi å svartören. Hanne visade stolt upp sitt fiskespö. Rickard ville prova. Och knak sa det, linan gick av och draget flög iväg. Långt bort. Följande bilder visar 1. Chockad Rickard. 2. Skadeglad Simon samt 3. Förtvivlad Hanne. och ja, jag hade självklart kameran i högsta hugg, och det var nog ganska bra för jag älskar verkligen den här bildserien. Hysterisk Hanne ville sedan ut i båt å leta efter draget men självklart såg vi ingenting. Inrusandes till mamma och pappa kommer hos förtvivlad till tusen och pappa Rey lovar att köpa ett nytt likadant drag åt henne med motiveringen "Jag har aldrig sett någon bli så ledsen för ett drag!"