Det är fredag kväll och klockan drar sig mot tio. Jag har ingetning att plugga på och känner mig bara sådär allmänt mysig. Lite glad, bubblande och sprudlande. Jag skulle kunna skutta runt, springa upp och ner för trappuppgången om och om igen. Jag har en otroligt lust att springa genom Storskogsparken sjungandes med i musiken i mina lurar, lägga mig ner i det frostiga gräset och blunda riktigt hårt, så hårt att isen smälte och våren kikade fram. Eller varför inte åka hela vägen till Nacka och göra sattyg med My?

Men mamma är på utekväll, vilket är ytterst ovanligt, och jag sitter hemma med de kära små liven. Och helt ärligt har jag ingenting emot det. För jag kan faktiskt busa med hundarna. Lyssna på musik och hoppa i sängen. Jag är bara så glad. Riktigt sådär mysigt, bubbland eoch sprudlande. Åh vad jag älskar livet. Jag har nog sagt det förr, att oavsätt omd et går upp eller ner så är det det som är så fantastiskt med livet. Även om vi sitter där äckliga, illamående, osminkade och allmänt bedrövliga så finns det något härligt i det också.

Nu ska jag brottas lite med Stina.