Jag är lite förälskad i Uppsala.

Kom dit idag utan något egentligt mål och irrade runt, förvirrad och hjälplös. Precis utanför Studentkåren får jag syn på en tjej med en Uppsalakarta i högsta hugg och minst lika förvirrad min som jag själv hade. Jag gick fram till henne och sa "Hej, ursäkta. Men är du lika bortkommen som jag?". Vilket hon var. Vi slog följeslag och betade av varandras mål för dagen tillsammans. Vilket innefattade att hitta Humanistiskt centrum, skaffa henne ett bibliotekskort, skriva in oss på en nation, samt äta lunch. Det var riktigt trevligt. Och framförallt slapp vi irra runt ensamma. Så nu har jag i alla fall en kontakt i Uppsala plus att jag fått närområdet lite på känn. Och stan var så mysig. Kändes lite som en korsning mellan Amsterdam, Stockholm och Åbo. Myselipys.

Nu kan jag bara hoppas på en bostad så blir allting underbart.