Det är synd att man är fattig. Annars skulle jag nog bli fattig i alla fall, för det finns så sjuukt mycket saker jag vill köpa nu till hösten/vintern. Framförallt en ny vinterjacka, och bara den kommer att ruinera mig. Men utöver det finns det typ tuuusen accesoarer jag bara kan tråna efter. Och ungefär lika mycket kläder.

Ett urval av vad jag vill ha:


Satchel bag från Topshop ca 400:- | Långa skinnhandskar 299:-


Naturvit cardigan från H&M 299:- | Knytskärp 199:-

Konjaksbruna skinnhandskar 199:- | Svarta boots från Dinsko 699:-


Om vi nu plussar ihop den här lilla delen med en ny vinterjacka är vi uppe i ungefär 3000 kronor. Och vi skulle väl egentligen vilja lägga till saker för ett x antal 100-lappar. Så plussar vi på hyran och telefonräkning så har jag bara 1000 kronor att leva på för en hel månad. Så det är synd att man är fattig.
Eller... framförallt är det synd att det inte finns några bra secondhand-affärer i den här stan. Och i min kära huvudstad så finns det så bra secondhand att det skulle bli dyrare ändå.