En storm är på väg
Aja, inte det jag skulle skriva. När jag kom hem idag blev jag arg. nu när jag tänker efter är jag rent utav riktigt förbannad. Jag fattar inte alls. Jag blir galen. Hur kan de? Vem fan tror de att jag är? Kan de bara inte bete sig som alla andra i deras situation? Acceptera situationen och hoppas att jag tar mig i kragen by my self utan deras hjälp? Liksom lägg av! Satans helvetes skithelvete. Har ju lust att bara spy ner hela er! Det ska jag fan göra. Ta och spy ner er. Inga pizzor på tunnelaban längre utan rakt upp på er. Fats då låter ni mig väl endå inte vara ifred antar jag.
Jag var ju bara så glad idag. Och så kommer ni och förstör alltihop. är det det ni vill? Tyckte ni kasnke det var roligt att jag var i en depression i höstas? Så roligt att ni vill ha mig där igen kanske? Är det d ni vill så go on. Förtsätt med det ni gör. Ni gör ett bra jobb. Om det inte är det ni vill så låt mig göra det här. Jag ber er. Visst jag överlever utan det men nu är det krig.
Förresten jag köpte ingen jävla tobak för de där jävla skitpengarna. Det heter choklad! Apelsinkrokant och mintkrokant. Och om du nu inte trodde mig så varför sponstrade du då mig? Liksom lägg av! INTE OKEJ.
Phone calls from further away
Kom just hem från flygplatsen. Hannes plan går om sådär 20 minuter. Soft endå att bo 5 minuters biltur från bromma flygplats. Det har faktiskt vart en ganska bra helg. Lite annorlunda ja, men aktiv.
Jag var fett duktig som hämtade Hanne med bussen på flygplatsen! När vi bytte buss i sumpan fick vi cigg av en alkis. Han var frän, ännu inte så packad. Gick sedan på stan å köpte latte samt american cookies. Satt vid riksdan och myste i solen med våra latte och cigg. Sedan gick vi mot skeppsholmen och myste i gräset med Johanna och co. For hem till mamma ett tag och på kvällen var vi halvsega hemma hos Johanna. Köpte godis och hade myskväll med film hemma hos mig sedan.
I lördags vaknade jag före Hanne (suprise..?). Väckte henne en timme senare och så käkade vi maffigaste frukosten. Var på stan och drack latte samt letade efter cigg. Blev neddränkta av regnet och fick en alkis att köpa ut åt oss. På kvällen drog vi ut med Leyla och träffade Adi med vänne ri tanto. Chillade med en massa folk vid hellikopterplattan. Hanne och jag trog till en kolonilott där vi satte oss för att prata i telefon. Drog redan vid 12, men vi var nog lagom vingliga. Leyla blev (frivilligt) kvarlämnad. For till medis och rökte med Johanna, moa och några. Jag blev kompis med en f.d heroinmissbrukande uteliggare. På tunnelbanan gjorde jag det man inte får göra, det där som helt enkelt inte är okej. Dagens lunch for upp och alla som satt i närheten bytte sittplats. Pinsamt? Ja.
Söndags vare grönan! Yay. Jag vaknade tidigt som vanligt och var inte det minsta krappis. Yay för mig. Vi for i alla fall till Gröna Lund, köpte sockervadd chillade lite och gick i lustiga huset (i högklackat..). Sen tog vi djurgårdsfärjan till slussen och åkte sedan till kista centrum. Köpte ett par solglasögon till Hanne som födelsedagspresent. For hem och var helt dödsslut i fötterna. Tog av oss klackisarna och gick i strumlästerna från tunnelbanan och hem. Köpte godis och hade myskväll med film osv. Jag somnade dock ganska så snart. Tydligen hade Hanne suttit å grinat till skönheten och odjuret.
Skola idag då, gick upp halv sju och försökte va rätt så tyst. Gömde mitt resterande godis för att hanne inte skulle käka't. Ringde henne vid 2 då jag slutade och tydligen väckte jag henne. Fikade med Johanna på plattan efter skolan och for sen hem. Hanne kom ner rätt så nyvaken. Vi rökte lite och satte oss för att kolla på tv. Johanna slocknde i soffan och jag hjälpte Hanne att packa. Åt middag och for sedan med för att lämna henne vid bromma. Hon kom med på standby. Köpte choklad (som vanligt) och "fikade" innan hon gick igenom säkerhetskontrollen.
Långt inlägg det här men.. Hela helgen i ett inlägg. Bra sammanfattat! Mina fötter mår inte bar efetr att non-stop ha haft högklackat. Gått på stan i massor, festat samt varit på grönan. Aj säge rjag bara! Kanske far till Umeå på onsdag. Beror på vad som händer här hemma och vad som händer där borta. Och hurvida de vill ha mig här eller inte.
You love me but you don't know who I am
Bryr jag mig för mycket? Lägger jag mig i i sånt jag borde låta vara? Ska man ignorera sina vänners problem? För att slippa känna sig snokandes, det vill säga. Jag vet inte. Faktiskt.
Antingen har jag PMS eller allvarliga psykiska problem. För när jag å ena sidan anser mig själv vara överlycklig och ler som ett fån till min musik så kan jag å andra sidan se nånting som påminner mig om det där och jag blir genast nere. Vad vill jag? Skjut mig, snälla. Töm min hjärna på tankar, men inte på min lycka. Cogito, ergo sum. Jag tänker, alltså finns jag. Men jag pallar inte existera om jag måste umgås med min hjärna.
Min mobil är helt fucking slut på batterier dessutom. Hur ska jag överleva med det? Den är död. Jag mår illa. Jag kommer bryta ihop. Hela mitt liv finns ju där. Uscha uscha.
Miljögala på skolan idag. Yay?
Here comes the sun
Det är världens underbaraste väder, solen inte bara skiner - den värmer också! Det är (nästan) grönt i träden och fåglarna välkommnar våren med sånger. Jag är glad! (Köpte dock cirrevirrar. Men fortfarande - UNDEBART!). Är hemma från skolan dessutom. Gjorde geografiprovet. Skulle vart på Daniels begravning, men det knasade ju helt till sig. Förstår inte riktigt det där, alls. Jag har i alla fall fikat i solen, pluggat, bakat till miljögalan ¨å nu ska jag plugga lite till. Våren är hälig och jag är en solskensoptimist.
I wonder who'll be there for you when I'm not
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care
I'm the sunlight in your eyes
Will you carry me there one more time?
Jag vet fortfarande inte vad eller hur jag mår. Det går inte att sätta finger på det helt enkelt. Men att jag känner, det vet jag. Vad jag känner, det är det som är frågan. Att jag lyssnar på Dashboard Confessional dagarna i ända tyder väl inte på så mycket annat än att jag är halvdeppig. Det är skönt, dock. Känns som en kalldusch rakt i ansiktet. Jag plågar mig själv för att känna smärta, en smärta jag inte ens vet varför jag har. Att himlen är grå och jag är framnykter gör ju inget särskilt lättare. Jag vill förstå, men det går inte.´
My hopes are so high that your kiss might kill me.
So won't you kill me?
So I die happy.
My heart is yours to fill or burst,
to break or bury, or wear as jewelry.
Whichever you prefer.
There'll be nothing you can do
Se hur många påståenden som stämmer in på dig....
1. Tänker "miljövänliga" tankar minst 2 ggr/dagligen
2. Går regelbundet ut på "prommenad" utan jacka
3. Käkar fil i dricksglas
4. Använder ord som "Althought", "Futhermore", "Pieace of a cake", och "In conclusion" i det vardagliga språket.
5. Tycker att allt under 1,5 line spacing är insane.
6. Använder ord som "line spacing" och "insane"
7. Nämner personer med titeln Mr. och Ms.
8. Pratar om Mr. Haney ungefär som att alla vet vem han är.
9. Tycker Espresso House är räddaren i nöden
10. Är besviken på sig själv för att inte skriva sin blogg enligt textmallen.
11. Går till "tandläkaren" minst en gång varannan vecka.
12. Låser inte sitt skåp för att det är JOBBIGT att öppna det annars
13. Pratar om 42:an unegfär som om man kan bussens färdväg utan och innan.
14. Längtar till mentortiden för att få fika
15. Tycker att gula byxor är helt acceptabelt att ha på sig som kille
16. Är medlem i minst 3 team på facebook som har nåt med skolan å göra.
17. Tycker att miljögalan är en bra idé
18. Säger "VRG" istället för Viktor rydbergs Gymnasium
19. Nångång diskuterat den manliga mat tantens utseende
20. Nångång som sammare funderat över varför inte du är estet
21. Kollar gärna på klipp från stockholm live och parlamentet på datatorget
22. Undrat varför inte ett visst prov har MVG frågor.
23. Kollar oftare på Course Manager än i kalendern
24. Blir chockad när en lärare vill att man ska lämna in ett arbete i facket och inet via mail.
25. Har kommit på sig själv med att prata flera meningar på engelska även efter lektionstid
26. Blev uppriktigt ledsen när Viktor Rydbergs statyn försvann
...är de fler än 15 så grattis, du har lyckats komma in i den riktiga VRG-andan
Smile like you mean it.
Det är något fel på mig, helt enkelt. Våren är här men jag orkar inte njuta. Jag kollar på gamla bilder för att trösta mig själv. för att minna satt jag en gång varit lycklig. men det ger ingen effekt. Bara saknad. Jag kollar på bilder från exempelvis nian och frågar mig själv "Vad hade jag då som jag inte har nu?". Jag har mer nu. Jag har mer att vara lycklig över nu. Men jag är inte lycklig, jag är inte glad. Eller, alltså..jag mår bra å så men jag känner mig trasig. Typ som om jag gång på gång tejpar ihop skärvorna men att tejpen inte riktigt håller.
Hur emo jag än låter så är det så jag känner. Jag behöver typ terapi. Vad som helst. Nån som kommer och skär ut min hjärna. Slänger den i backen och tömmer den på tankar. I alla fall nån som bitch-slap:ar mig och säger åt mig att le. Le och var glad din idiot! Du har fan inget att hänga läpp för! Ska det va så svårt?!
Jag sätter knivar i fotografin.
Jag går på samma gator tills de vänder.
Den här stunden e i resten av mitt liv.
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.
Sen skyller de allt på förortens ungar
Självklart går jag i väggen om jag skulle bli underkänt i något ämne. IG existerar liksom inte i min värld. Knappt VG heller, men det funkar. MVG i sånt jag diggar. Typ samhällsvetenskapliga ämnen samt typ bild å foto. Men det vore helt insane om jag trodde att jag skulle lyckas få högre än VG i typ Geografi eller Matte. I alla fall som det ser ut nu, dvs då jag legat på latsidan hela året. Och tjoho på Spanskan! Märta påstod att jag nog kommer nå mitt betygsmål! Yay på den! Hur som helst. Jag kommer endå plugga vidare. Och ofta jag blir nekad ett jobb för att jag endast hade godkänt i Spanska i gymnasiet? Ofta!
Det är ju det som är så soft med en teoretisk linje, man måste endå plugga vidare. Och vad spelar det då för roll om jag får sådär överdrivet bra betyg i gymnasiet? Nä, just det. Ingenting. Visst, måste ha bra poäng osv osv för att komma in på en linje och bla bla bla men gå och dö. Liksom ofta jag vill bli högpossitionerad moderattant som vägrar bo utanför tullarna och inte har tid för familjen. Liskom "Hej jag skulle lika gärna kunna flytta ut på Skottlands landsbyggd och bli skolsyster på en lågstadieskola samt extraknäcka som sömmerska". Super. Jag fick ett jobb, jag fick en framtid. Alla är lyckliga och glada. Och nej, det där var inte direkt min framtisplan, men skulle framtiden se ut på det sättet så är det fine. Men ja, jag ska plugga vidare och bli nånting, men vad spelar inte så stor roll.
För att avrunda skiten så måste jag nog säga det att jag är lat. Jag är smart, men inte studiemotiverad. Och jag längtar till ännu mera lathet. 8 veckor kvar till frihet! Bild från förra skolavslutningen. Jag vill gå ut nian igen och grina lite!
Den långa färden
2007-14/4 2008
I felt too clean
Vad pratade du och Kirk om?
Skojaru eller?
You are my only, my only one
Tunikorna och klänningarna är underbara. Kjolen längst ner till vänster is the shit.
Dags å punga ut med 500 spänn då..
I was so lost but now I belive
Bilder från förra våren
Det var länge sedan jag kände solen värma. Men ack så härligt. Det är nästan löjligt varmt. Blommorna slår ut, en efter en och jag kan känna doften av våren. Jag längtar och jag vill, jag är taggad på sommar.
Där ute i mörkret finns det som får mig att må bra.
"Amberg ringde och frågade om jag hade lust å hänga med på nå hoola balloo. Visserligen är jag inte så sugen på att huba buba men vafan, dra på nån hafla med Amberg är aldrig kefft. Frågan var bara vad jag skulle booza. Jag hade nå lonkero och några nödraketer hemma men det fick bli bängvann istället. Man kan ju alltid ta och moja ihop nån kylarvätska. Jag och Berg drog hem till Amberg för att ta nån gul samt en hurvel eller två. Amberg hade bara ondsaft och bängläsk och Berg jiddrade om nån Herr Bengtsson. Jag passade på och moja medan jag endå var där. berg blev på pickalurven innan vi ens hann dra till själva ferren och själv kände jag mig som värsta raknacken.
Precis när vi kom in i hallen ringde Strängborn och undrade om jag hade lust å hänga med på nån jupp. Jag sa att jag inte hade lust med något trädparty ikväll eftersom de flesta bara sitter och smashar samt blandar fludder. Otippat nog var Korpinen också där, hon verkade helt snoppad, men inte konstigt då hon redan fått i sig en halv sjuttibumling. Hon kommer så ha ågren.
Amberg hade tydligen dumpat sin ondsaft och var helt sviskon. Hur det gick till vet jag inte. Berg var vid det här laget helt jävla klapp kadish. Satt och snackade med Linde och eftersom vi var de enda som verkade någorlunda raka i ryggen så bestämde vi oss för att gå in i dimman, fort skulle det gå också. Det dröjde inte länge förrän jag vart helt Chewbacca. Och efter ett tag var Linde också helt wastad. Ollsson snackade med nån Rymdsemla och jag tror allt han drog med henne på gnidpartaj lite senare.
Jag och Pederson satt ute och svalde fotbollssaft som tidsfördriv. Pedersson var rätt så guzzig. Det var nog jag med när jag tänker efter. Nån timme senare kände jag för att dra hem och slagga vilket jag också gjorde.
När jag vaknade kände jag mig måttligt bonkad och for snart in till stan för att träffa Amberg och Berg samt Vinge för lite lucköppning. Berg var totalt framnykter och det enda Vinge kunde klaga på var hans festisvärk. Amberg däremot påstod att han inte var det minsta krappis alls. Tydligen hade Ollsson inte fått till det."
Kroll och jag hittade ett tonårslexikon och lekte lite.
Min enda vän
Han duschade för första gången på tre månader idag,
Han är liten och klen
och har inga ben,
Fabbe är brun som choklad
och tar ständigt ett bad,
Slemm-Fabbe vill ingen ha
I toan skulle han passa bra.
Var det den store poeten som hon var förälskad i?
Jag behöver ingen sömn
Girl, you'll help him understand
It won't be long before you forget my name
Jag drömde lite halvt om Robert Smith inatt
Boys don't cry
Det blev inget om crazy stalker persons idag heller...
I would break down at your feet
And beg forgiveness
Plead with you
But I know that
It's too late
And now there's nothing I can do
So I try to laugh about it
Cover it all up with lies
I try to laugh about it
Hiding the tears in my eyes
'cause boys don't cry
I would tell you
That I loved you
If I thought that you would stay
But I know that it's no use
That you've already
Gone away
Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du
Allt hände idag. Och igår. Igår var jag arg och såg ingen mening med livet, man slutar endå blödande och sönderklippt. Helvetet är livet på jorden, så varför kan man då inte bara avsluta det? Varför ska man såras, pinas, gråta, skrika, spy och blöda för att sedan dö? Då kan man ju dö med en gång för att slippa allt. Eller? Visst, det finns ljuspunkter i livet, absolut, men mår då dåligt så finns det oftast inga ljuspunkter som är värda att vänta på. Varför då plåga sig själv? Observera att detta inte behöver handla om självaste livet, utan även om saker i livet som kan kännas.
Men. Det mest själviska mot alla i sin närhet är att ta just livet av sig. Alla dessa börjar ifrågasätta livet och sig själva. Kunde jag ha gjort något? Borde jag ha insett? Men nej, det är inte mitt fel att personen i fråga valde att avsluta sitt liv. Det var denne själv som tog steget. Oavsett hur arg eller ledsen denna var på en så är det inte jag som bett att han/hon skulle begå självmord. Kom ihåg det!
Samtidigt som jag borde vara ledsen så är jag inte det. Visst det känns tungt, men jag borde ju egentligen inte ta till mig hela alltihopa. Men det gör jag. Fast jag är inte ledsen. Jag är arg. Förbannad och besviken. Men ju mer jag tänker på hela situationen känns det som att allt vore självklart. Självklart skulle livet sluta så här. Varför kunde man inte inse det? Men det kan man inte, förrän efteråt. Och det jag är arg över är att det kommer ljus. Det gör verkligen det. Efter regn kommer solsken, så är det bara. Det sårar mig, det känns, för jag kan inte förstå att vi kommer leva vidare men han lämnas kvar. Vi kommer åldras och få arbete, få hus och hem, få partner och få barn. Nångång kanske vi tittar tillbaka och ägnar oss en tanke till de liv som slutade för tidigt. Jag kan inte förstå att han aldrig kommer få uppleva hela sitt liv, för han avslutade det själv innan det ens hade börjat. Sexton år är bara 20 jävla procent av hela livet.
Jag kanske säger det här bara för omständigheternas skull, men min livssyn är annorlunda. Visst, ta livet av dig. Men tänk igenom det ett antal gånger. Tänk på framtiden. Försök omvända de dåliga tankarna till goda. Jag tänker i alla fall bli gammal. Jag ska bli 80 jävla bast. Jag ska ha barn och barnbarn och jag ska bli den bästa mormodern ever. Livet slutar inte vid 29, det fortsätter, fast i en annan skepnad.
När läkarn ringde förstod jag, vad som hade hänt
han hade börjat räkna ditt liv i procent
jag kunde aldrig ana, alla plågor som du känt
alla timmar som vi brännt
Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv,
förstod hur det kändes att få leva på lånad tid
Dina timmar dom rann snabbare än sanden i ett glas
Noice - Romans för timmen
Du lever bara en gång och den gången är nu,
Finns bara en som vet hur du ska leva och det är du
Men då när allt är slut, vad har jag fått ut?
Men jag vet, att dte är nånting.
Noice - Du lever bara en gång
Du lever bara en gång och den gången är nu
Jag köpte:
- Ett ljusblått glitter-paljett linne.
- En grå/svart jättesöt kjol på Topshop
- En puffig jeansklänning
- 70-talsskor med kilkack och nån skinnimitation
- Stora runda örhängen typ fejskinn
+ en jättesöt tunikatop från Topshop som jag la undan (presentkortet knasade sig, men det skulle lösa det om jag kom in imorgon igen)
Typ fett bra!
960 spänn visserligen, men det äre faktiskt värt när man inte shoppat på aaaslänge! :D
Shopping gör varje tjej lycklig. Face it.
Jag vill förresten såå ha den här topen från Kate Moss nya kollektion.
Det ser ut som lite ihopsydda sjalar. Althought - i like it!
Someone else's life
Busshållplats, Lund
Två tjejer ~16 sitter och väntar på bussen.
Tjej 1: Jag har tänkt berätta en grej för dej ganska länge nu...
Tjej 2: Öh, okej. Vadå?
Tjej 1: Jag är gravid!
Tjej 2 (hysterisk): VA? Seriöst? Du kan inte mena allvar, när ska du föda barnet?!
Tjej 1: April april...
Tjej 2 (förvånat): VA? Den här månaden?? Din mage har ju typ inte växt nåånting, du måste kolla upp det där...
Var bara tvungen. Tjuvlyssnat.se is the fucking shit.
You may say I'm a dreamer, But I'm not the only one
Är det inte verklighet så drömmer jag
Hur som helst, inte det jag skulle skriva för. Jag har global interest på engelskan på tisdag (halvpanik - trodde det var tills på fredag!!). jag sitter därför och letar artiklar på den Irlänska tidningen Indipendents hemsda. Började läsa en artikel om en man (som tycks studera till bartender eller något liknande) som mördat en 60-åring. han ska alltså ha brutit sig in hos mannen efter en krogrunda och stabbed him in the heart med en kökskniv (Vittu vad man är arbetsskadad av fucking VRG-andan). Mordet kan verka lite sådär halvt sjukt men det var inte det jag reagerade på. i vanliga fall kan man tycka "Varför gör man så?! Dödar ngn sådär utan anledning!". Men icke. Vad jag blev störd på var meningen som sa "..who broke into his home after drinking a cocktail of vodka and beer". Liksom vem i helvete vill dricka en jävla drink gjord på vodka och öl!?!?!?! Inte konstigt att han lust att döda någon! Dricker man något så satans äckligt så är man tammefan sjuk i huvudet. Tacka vet jag gud att han blir inspärrad i sex år. Såna som han borde inte få gå lösa!
Hela artikeln läses på:
Six Years For Bringe-Drink Student Who Killed Man
E20 Norr
Ingen människa ser mig en dag som den här, känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger nej.
Det är nu eller aldrig det är allt på ett kort.
Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få något gjort.
När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå?
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Mitt liv för mig. För bara mig. Mitt liv för mig.
Det är nära att jag kör E20 norr, det är en stad i mitt hjärta av lycka och sorg
Men alla dom drömmar jag har finns ej där.
Jag måste ta en chans i mitt liv.
Måste ta det där tåget innan det går förbi.
Men jag förblir passiv står kvar där jag är.
Fast jag sagt till mig själv; jag gör det jag svär.
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.
När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå?
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Så säg att du förstår mig.
Säg att du känner dig lika liten som jag.
Säg att du förstår mig och jag gör det idag.
När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå.
Var det sant?
Jag måste börja tro på mig själv det är inte för sent för nånting så
när kommer jag leva mitt liv för mig, när ska jag våga vara mig själv
så kanske att jag lever mitt liv för mig.
Gammal kärlek rostar aldrig?
Jag plågades igår. Mycket. Jag mådde inte bra. Alls. Och det är dels Mys fel. Faktiskt. Kunde ju inte sätta mig och puffa i rummet. Fudnerade dock på att öppna ett fönster och göra det, men det kommer nog stinka endå. Jag fick alltså pinas hela kvällen (och det var pinligt?). Min frukost i morse bestod i alla fall av en tobakspinne och det var totalt underbart! Nikotinrus i fucking hela kroppen! Jag mådde bra, och jag mår toppen nu också!
Är btw lite busig och struntar i spanskan. Buselibusbus. Jag mår bra idag. Jag kommer att vara jobbig idag. Jag kommer att få stryk av nån idag. Jag bord einte dricka alkohol idag. Det kan sluta dåligt.
Kom fram till en ny sak igår också när jag hablado por telefono con Mathilda. Och det lyder såhär: Jag vill bli nykär. Det är nog den absoluta underbaraste känslan i hela världen. Man går runt som på små rosa moln, är allmänt lycklig och så kan man leva endast på att få hålla perosnen i handen. Man vet ännu inte vart "vi två" är på väg. Hur det kommer att sluta och ännu mindre hur man fungerar ihop. Det är spännande och man är nyfiken på frasmtiden. Skillnaden mellan att vara nykär å kär i same old guy är just det att man "känner" varandra. Man vet vilka man är tilsammans och man har inte samma saker att upptäcka. Jag vill bli nykär. I sommar gäller det. Ta mig till kärlek, som Håkan uttrycker det så jäkla bra!
Jag fortsätter vända mig om, men du finns inte där
Jag har lurat mig själv för många gånger nu
Tänkte att jag skulle minska på min konsumtion idag i alla fall och tog inte med mitt paket till skolan idag heller. Följde hur som helst med Amandra och köpte ett paket så där fick man ju i alla fall en. Det var alltså vid lunch. Halv fem idag när idrotten var slut bad jag My om en då hon är skyldig mig (många!). Men hon vägrade. Bara sådär utan anledning och jag typ jaha? Hon påstod att det var för mitt eget bästa och att hon hjälpte mig att avvänja mig. alltså va?! sluta lek någon jävla avväjningsklinikkärringsomharfetastepainintheass! Ge mig bara mitt tobak!
Nu mår jag i alla fall dåligt. Jag har svårt att fokusera på vad jag gör. Jag måste plugga men det går bara inte. Jag klarar ingenting. Tror du jag kan leva på en enda cirrevirre på en dag eller?! Jag lever ju nästan på ett halv paket i vanliga fall! Om jag dör idag så är det ditt fel, bara så att du vet!!!!!
Ja, jag ska fösöka sluta, men det går inte. Jag kommer ju endå inte lyckas. För vem är jag utan den där cigaretten i handen? (Det vet du inte förrän du har slutat. Fimpa röken - behåll glöden!). Nä, men seriöst nu.
Dessutom, nu när situationen är ganska så hanterbar då jag är hemma och kan ta en om jag vill så går ju inte det heller. Ska jag gå på prommnead själv eller vadå? Vart är Johanna när man behöver henne som mest!? Åk inte till jävla alperna medan jag är på avväjning! HJÄLP MIG!
Life thought me to die
Jag lämnade mitt paket hemma idag. Tänkte att jag skulle spara och vänja av mig. Men jag tog med en, in case of emergecy. Det blev min frukost på väg till skolan. Har varit som en riktigt PMS-kärring hela dagen fram till någon gång vid halv fem då jag fick tobak av My. Wonder why? Jag skulle inte ta nån idag! Och jag har tagit fyra stycken! Fy säger jag bara. Oduktigt Berecca!
Funderade på en del flummiga saker på tunnelbanan också. Typ på begreppen "Men shit det var ju typ hundra år sen!" "Afan jag veeet!!". Och så tänkte jag: tänk när man är sådär 117 år har ett barnbarnbarn i tonåren, som kanske öppnar sina problem å är allmänt deppig och så förösker man trösta att tonåren är jobbig, så skriker skitungen att "men vad fan vet du?! Du var ju ung för typ hundra år sen!!!". Liksom, vad ska man säga då? Ägd eller vad? Eller bara en sån grej att tänka tillbaka på undomen och konstatera det att, jafan det är hundra år sen. Bra liv. Ba "Hej jag har levt i hundrasjutton år men mitt liv tog slut för 85 år sen".
Hur som helst, tankegångarna gick och jag började fundera på det här med att bli gammal. är det värt att dö vid 87 när livet tar slut vid 29? Ska man gå och pinas (pinligt??) där i 58 år (ha HA! Bra matte!) för att vänta på döden så att man kan födas om och bli ung på nytt? För jag ser ingen mening att vara sådär medelålders och sen fylla 50 och ligga på döhalvan. Ska man kanske ta livet av sig då? Jag har nämnligen alltid velat dö ung. Lev hårt, dö ung, som det heter. Frågan är då om man ska göra det själv eller invänta en olycka? För tar man livet av sig är det ju inte ödet, eller hur? Då har man ju tagit ödet i sina egna händer. Man kan ju inte leka gud för fan?! Hur som helst, ofta man dör i en olycka...så det blir att begå självmord.
Hur tar jag då självmord på bästa sätt? Vi gör en lista:
Dränka sig: Jag skulle få panik. Och fatta känslan av att "kvävas" till döds. usch och fy. Vackert lik blir man inte heller. Nej, inte dränkning.
Hägning: Same shit. Strypa ihjäl sig. Har man tur knäcks nacken i fallet, och det är ju bra. Men fett oschysst mot den som hittar liket sedan. Måste vara en otäck syn att se någon hänga sådär.
Skjuta skallen av sig: Massa blod. Fult lik. Måste införskaffa en pistol. Ofta liksom!
Supa ihjäl sig: Kan nog vara ganska kul. Till en början i alla fall. Men om man tar livet av sig med alkoholen inblandad bara sådär i övrigt suger det nog stenhårt. Jag menar, då blir det inte riktigt som om det är jag som tagit livet av mig. Det är som fegt då jag söp för att med hjälp av just alkoholen kunna ta mitt liv. Man måste ju dö med stolthet!
Hoppa framför tåg: Oschysst mot passagerarna på tåget!!!!! Oftast dör man inte på en gång, utan fastnar mellan hjul och grejer. Smärtsamt och fult lik.
Skära upp armleder: Blod är ganska vackert när det sipprar ut sådär ur ett papperstunt skärsår. Men det svider, det svider mycket! Djupt måste man skära dessutom, och det har jag aldrig vågat. Klarar man det inte första gången måste man dessutom stå ut med fula ärr och kliande läkningar. Inte roligt.
Överdos av piller: Ganska smärtfritt och enkelt. inget fult lik. (Man kan till och med förbereda och sminka sig fiint och ha på sig snygagst outfiten!) Kan dock vara obehagligt. Men känns inte riktigt coolt det heller, jag menar ska man ta livet av sig kan man väl endå få ta del av upplevelsen och inse när det är att man dör? Blir man medvetslös först missar man ju hela grejen!
Hoppa från en hög höjd: Tja varför inte? Men det är nog ganska pinsamt om det misslyckas, så ska man ligga där på sjukhus med bryna ben och armar. Om man dessutom hamnar i rullstol är det grymt misslyckat! Då har man ju ännu större anledning att vilja avsluta sitt liv eftersom man knappt kan leva normalt, men så klarar man inte ens av att ta livet av sig!
Nä, vet ni vad. Självmord är bara inte min grej. Blir det en olycka kan folk gå och gråta och typ "Åh varför var hon tvungen att somna just där! Just precis i den rabiessmittade anakondans revir!". Tar man livet av sig blir folk så besvikna för att man inte sagt att man mådde dåligt osv osv. Samtidigt kan det nog vara ganska mysigt att bo på ålderdomshem med sin flinskalliga gubbe och sin sönderklappade katt. Koka kaffe åt gästerna man aldrig får och somna när man satt sig ute på gården för att kolla på solnedgången, och dessutom missa själva huvudpunkten. Prata om sin ungdom man inte kommer ihåg med sina senila grannar och få cred av barnbarnen som tycker att man lagar den godaste saften ever. Ta ut sina tänder och lägga dem i ett glas vatten när man går och lägger sig. gå till kyrkan varje söndag för att ha någon anledning att vakna kliva upp ur sängen. Skita i en blöja bara för att man vet att någon annan endå tar hand om det. Ja ni, det är nog ganska trevligt det också.
Kanske blir man gammal endå. Den som lever får se.
Slår till med ett secret message bara för att jag inte kan säga allt jag känner för. Tyvärr läser på tok för många min blogg. Skulle vara skönare att vara en sån där alla struntar fan i för då hade man kunna utrycka sig precis hur fan som helst. Förlåt nu svor jag två gånger, i samma mening dessutom.
(524 2272 326 568552, 624 68 838 64 338 62572)
Du har ett svartmoln över dig
Måste bara understryka en sak jag och Mathilda diskuterat vid två olika tillfällen. Och det lyder såhär: Hellre olyckligt kär än inte kär alls. Man måste kunna ha något att leva för eller kunna dö på grund av. Annars betyder världen absolut ingenting. Känna något eller känna ingenting alls.
Jag bjuder på bilder från april förra året. För att känna vårkänslan, den enda som känns när man inte är kär.
Im leaving now and this time it's for good
Hur som helst, tillbaka till hela den här första april grejen. Har lurat en i alla fall och det är Elin. Gick runt och var deppig hela dagen och klagade på illamående. När hon sedan frågade vad problemet var berättade jag att jag var gravid. Fick med mig My, frida och Lovisa på det hela också, ungefär som om de redan "visste om det" osv osv. Sedan efter att ha diskuterat lite med Elin så bad jag henne följa med mig till abortkliniken senare i månaden. Självklart ställde hon upp (hon är ju underbar, liksom!). Men så sa jag "Fats jag tror inte att det är en så bra idé om jag går dit. För det blir nog ganska så pinsamt om jag kommer dit och så upptäcker de att jag inte alls är gravid." "Vaaa?" "April april!!!" xD
Okej, det var lite småkul. Min humor är lite sådär lagom udda. Vi var ju tvugna att lura någon så vi kom på den här idén igår. Bla bla. Köpte en megastor chokladkanin på Hemmakväll idag också. Endast tio spänn! Underbart! Well, it's time to go back to work now, I guess. Bjuder på lite bilder från vår filmning av häxprocesserna. Ser ut som mongo allihopa, men jag bjuder på det!
C ya!
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Förra bloggen är ett avslutat kapitel. Den nya är fräshare, I think. Har ett nytt mål med denna, och det är att jag ska föröska vårda mitt språk när jag skriver. Jag har inget vackert språk, och det är ganska lätt att erkänna, för jag har ju insett det sen ganska länge. Jag må vara sjuk om jag påstår att stockholmska är vackert, men det tycker jag faktiskt. Dock inte min förskräckliga förortsstockholmska med inslag av de grovaste svordomarna. Slang och förkortningar i stora drag har jag också märkt att jag är flitig med att använda.
Haha, vad jag anstränger mig med vårdat och strukturerat språk nu. Känns inte alls naturligt. Men man vänjer sig väl. Samtidigt förvånar det mig nog inte om jag börjar köra samma visa snart igen. Jag ska försöka att låta bli, för det räcker nog med att jag talar som en alkoholpåverkad AIK-supporter som just insett att amatör-matchen mot Brommapojkarna är på väg att gå åt skogen. Jag behöver liksom inte vara likadan i skrift.
Men nog med det ämnet nu. Ny blog, nya tag. När HuvaN har tråkigt, det är då det händer saker, helt enkelt.
Dagens Ros:
- Det är vår. Det är varmt. Jag blir glad!
- Har nästan fått igen alla cirrevirrar av My nu. Underbart!
- Livet ser ut att ljusna. Jag ser fram emot lycka!
- Svenskaprovet gick (nästan) bra!
Dagens Ris:
- Mycket plugg i veckan.
- Ledigheten är över...
- Jag mår dåligt när du mår dåligt. Du sårar bara dig själv om du fortsätter, och det skär även i mig. Jag önskar och vill att jag kunde göra något, men jag känner inte riktigt att jag räcker till.
