Just nu önskar jag, jag önskar att allt bara blir bra. Att ni blir lyckliga. Att jag blir lycklig. Jag vill så mycket för er skull, för att ni två har hjälpt mig att bli den jag är, för att ni betyder mycket. Ni betyder nästan allt. Utan er vore jag inte så mycket mer. Därför vill jag, jag önskar och jag vill, att ni får må bra. Mår ni bra, mår jag bra. Kom ihåg det, och jag finns där för er båda. Jag lovar.

Måste bara understryka en sak jag och Mathilda diskuterat vid två olika tillfällen. Och det lyder såhär: Hellre olyckligt kär än inte kär alls. Man måste kunna ha något att leva för eller kunna dö på grund av. Annars betyder världen absolut ingenting. Känna något eller känna ingenting alls.

Jag bjuder på bilder från april förra året. För att känna vårkänslan, den enda som känns när man inte är kär.