Jag tror jag klivit Gud på stortån igen. Som tidigare nämt dog mobilen igår. Har fortfrande inte fått igång den och jag hatar mammas gamla mobil! Den är ful och äcklig och uppfällbar! Och hur många låtar fick jag plats med då? En! En enda låt. Överdrivet bra var den ju inte heller så man orkar ju inte köra på repeat hur mkt som helst. Hur som helst, min kamera är på lagning, min mobil läggs in imorgon och jag har absolut ingenting å roa mig med. Ingen musik, ingen mobil, ingen kamera, ingenting. Synd om mig!

Alltså, idag var en sån där gud-hatar-mig-dag och jag var på otroligt dåligt humör när jag gick till skolan. När jag kommer upp och ut från spärrarna i tunnelbanan hör jag att han gatumusikanten som brukar stå där i tunneln vid rådmansgatan (han behöver verkligen ett smeknamn kände jag där..) Han står iaf och plinkar på sin gitarr. Det var ett tag sen jag sett honom så jag blev lite småglad. Men så hör jag att han spelar Cecilia Lind och jag börjar sjunga med lite. När jag går förbi och nynnar glatt ser jag hur glad han blir. Så sjunger och ler vi där båda två. Resten av vägen till skolan nynnar jag på låten innuti mitt huvud. Rådmansgatantunnelbanetunnelgitarrmusikanten förgyllde min morgon. Superb!

Nationella proven i matte imorgon. Urk. Jag spyr baklänges. Förresten ser jag nästan fram emot projektveckorna. Kan bli ganska kul å skriva det där endå.