Griseknoen doesn't live here anymore

Jag håller fast vid gårdagens inlägg men samtidigt kan jag inte rå för i hur hjärtsärande det är att inte kunna hjälpa till. Alla har sina dagar då man bara vill vara ifred men jag kan inte bara låta saker och ting passera. Oavsätt om jag tycker synd eller inte vill jag endå kunna stötta. Vänner i sorg är de värsta som finns, speciellt när man inte är kapabel till att trösta. Vad ska jag göra? Det vet jag faktiskt inte. Jag finns här om jag behövs men gör jag inte det kan jag väl endå få det bekräftat mer än ignorerat. Det tar så på själen.


One may think
we're alright
But we need pills
to sleep at night
We need lies
to make it through the day
We're not ok


Remember that you are never alone

Och förlåt mig ännu en gång. Jag vet att jag inte borde bete mig såhär, speciellt inte nu. Men jag håller fast vid allt jag sagt och jag har bara varit tvungen att ventilera mig. Om inte för just detta, så för att jag just inte gjort det på ett bra tag nu. Mne oavsätt vad jag tycker och tänker och oavsätt vilken skit jag anses vara för tillfället så finns jag alltid här. No mather what.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback