Idag är det två veckor kvar till Berlin. Jag börjar bli riktigt taggad nu.

Mamma har köpt en Nikon D60 som kom idag. Inte för att jag gillar Nikon men hon har dessutom fixat bättre objektiv så den tänker jag absolut låna! Tänker för övrigt börja köra anologt ett tag också. Svartvit film + dunderobjektiv + analog systemis = Wünderbar. Enkel matematik.

Imorgon är det torsdag. Det innebär att det snart är helg. Inget överdrivet inplanerat. Men soft. Sen är det bara en skolvecka kvar och så får vi njuta av hösten i 11 dagar. Wir fahre nach Berlin. Men tillbaka till nutid. Den här dagen har varit rätt så chill. Har i princip inga seriösa lektioner på hela dagen (förutom matten, men då gick vi bara igenom provet), vilke tär otroligt soft. Gårdagen var allt annat än seriös. Stressveckan numero uno turned out riktigt bra. Bra på att blanda språk förresten.

Har saknat Johanna lite idag också. Det är svårt att fatta att hon är borta. Men idag och igår har jag inte gjort nånting alls utan bara suttit hemma. Det skulle jag aldrig gjort om hon varit här och det har jag helelr inte gjort på länge. Saknar alla otyg vi brukar göra. Vår sjuka humor jag inte har någon att dela med längre. Varm O'boy med choklad. Doppa äckliga kext i varm O'boy. That kind of stuff. There's no point doing it alone. Puss älskling. 9 månader kvar! (Jag kan låtsas som om jag är gravid och att du är mitt kärleksbarn. Hahahah. Förlåt för min humor).

Taggtaggtaggtagg!



En tjej ~15 sitter på bussen och pratar högt i mobilen med en kompis. Samtalet handlar om en kille, som tydligen verkar vara några år äldre.
Tjejen: Jag sa åt honom att jag inte hade några pengar. Då sa han att jag kunde få en femhundring om jag städade hans lägenhet.
Kompisen svarar något.
Tjejen (argt): Ja, jag vet. Vilket svin! Vem tror han att han är?
Kompisen gör ett ännu längre utlägg.
Tjejen: Var jag är? Jag sitter på bussen på väg till hans lägenhet. Ja, jag vet. Men jag behöver ju pengarna!