Konsum, Gamlestaden

På Konsum har man sedan en tid infört en "biståndsknapp" på pantburksautomaterna, så folk kan välja om de vill skänka panten till välgörenhet istället för att hämta ut den. En äldre man står i kassan och räcker över ett pantkvitto till kassörskan.
Kassörskan: Jaha. Men dom här pengarna är ju skänkta, dom kan du inte hämta ut!
Gubben: Va?
Kassörskan: Ja, du har skänkt pengarna till välgörenhet. Nu går dom till behövande istället, till fattiga svältande barn!
Gubben: FAAN!
Kassörskan: Men det är väl ingen fara, det var ju bara 50 öre.
Gubben (mycket argt): Nej det var mycket mer! Det var faktiskt 6:50!
Kassörskan: Jaha, men det var väl bra att dom gick till välgörenhet ändå? Nu får ju dom svältande barnen pengarna?
Gubben blänger surt till svar.

AHHAHAHAHAH, jag döööör!


Hur som helst, jag sitter ensam hemma en fredagskväll. Det känns inte sådär jätteroligt egentligen, men det är ganska skönt. Jag har mina älskade hundar i alla fall så jag har ju nån att krama. Skulle dock behöva någon att prata med, men det är okej endå. Gick och köpte juice och choklad så här är det party. 
 
Det är helt sjukt vad man kan ändra uppfattning när man får ansvar. Mamma är i helsingfors så jag fick gå ut med hundarna i morse. Men det var inte så jobbigt faktiskt, trots att jag började klockan tio och fick lov att vakna vid sju, jag menar, det kändes mer som en plikt än en börda. Men det var riktigt mysigt. Nästan riktigt trevligt. Bortsett från synen av alla andra nyvakna stockholmare som maniskt släpar sig till sina jobb. Men Stinas hoppandes och skuttandes fick mig på andra tankar.

Det kändes till och med lite motsträvigt att lämna hundarna när jag gick till skolan, dessutom har jag aldig haft så bråttom hem. Det var bara "Nej, hinner inte prata, måste hem till hundarna! Jag SAKNAR mina hundar och de SAKNAR mig!!". De är mina ända vänner just nu. Mitt enda sällskap. Och det är tillit och kärlek så det bara lyser om det. Jag menar, hur kul kan det vara för dem, att bara ligga där på golvet och vänta på att något ska hända? Stina kan visserligen komma och putta lite på en med sitt huvud om hon vill ha action, men annars ligger de bara där. Då måste ju jag se till att det händer nånting! Mys! Nu ska jag gå ut med mina älsklingar! Det ska bli kul :)

McDonalds, Hötorget

Ett gäng fjortisar ~15 sätter sig ner för att äta. Alla har någon sorts meny förutom en tjej. Tjej 1 tittar på Tjej 2 som inte äter någonting.
Tjej 1: Är du vegetarian?
Tjej 2: Aa, det är jag.
Tjej 1: Jag var också vegetarian i ett och ett halvt år, men sen upptäckte jag kebab...



Och veeeem skickade in senaste inlägget på tjuvlyssnat? Svar: Jag! ;D

Dagens bästa diskusion pågick under lunchen med My, Frida och Elin. Lovisa deltog också förstås. Och stackars Ruffs satt och kollade på som om vi var sjuka i huvudet. Har seriöst inte skrattat så sjukt mycket på hur länge som helst. Helt fucking underbart! Dagens sötaste unge är ännu en gång Maël. Dagen bästa prommenad var den sista för ikväll. Det är mörkt ute, luktar höst och jag lyssnade på Herr Joakim Thåström.

Nu ska HuvaN checka televisionen lite grann och sen tänkte HuvaN sussa sig lite. Möjligen ringa och störa nån jävel. Vi får se.

Tungt, rått - och magiskt

BORLÄNGE. Det hänger en kvadratmeter plåt bredvid Christian Gabels trumset.

Ett par kilo välhamrad metall som då och då får en bestämd smekning med trumvispen. Som om det vore det mest självklara instrument du kan släpa ut på en festivalscen.

Och det udda järnschabraket är egentligen en utmärkt programförklaring till Thåströms miniturné. Nästan akustiskt. Ändå låter premiären så tung och rå att jag vill välta och låta mig trampas ned mot Borlänges gator.

Skevt punkarv

För det räcker givetvis inte med att dra ur sladden eller förnedra volymen. Och det spelar självklart ingen roll hur många gråstänkta livsstrån som skjuter ut från sångarens rebellrufs under kepsen.

För Thåström räcker det att dekorera sitt skeva punkarv med en akustisk gitarr, återhållsam orgel och bas och ett plåtutrustat trumset.

När Skebokvarngatans betongballader som "Fanfanfan" och nya smakprov lägger ett tungt vemod över Borlänge spelar det ingen roll att publiken rymmer allt ifrån barn i för stora kepsar till Hell's Angels-medlemmar.

Ingen kan värja sig.

På toppenhumör

Själv verkar den annars ganska trulige Thåström vara på sitt allra bästa humör.

Att sångaren plötsligt får ett skrattanfall när han börjar på "Die mauer" ett par låtar för tidigt är bara ett av bevisen på att vi är med om något smått magiskt i kväll.

Joacim Persson


Förlåt mig, men ja var bara tvungen att publicera den här recentionen från aftonbladet. Och jag lovar er, det här var den absolut underbaraste spelningen på P&L. Den var magisk och alldeles, alldeles underbar. Jag sitter och lyssnar på Die Mauer och det knyter sig i magen. Samtidigt fylls jag av lyckorus. Underbarste underbara Thåström.
Utdrag från tidigare inlägget "P&L citat":

Thåström: - Halt!
Publiken: - HÄR FÅR INGEN PASSERA! HÄR KOMMER INGEN FÖRBI! DU KOMMER ALDRIG ÖVER NÅT MERA!  SÅ GÅ ÄR DU SNÄLL OM DITT LIV ÄR KÄRT!
Thåström: *kan inte sluta le och byter låt*

Katedralskolan, Uppsala

Kille 1 ~17: Jag har tagit hand om två kattungar. Ska ge dem till farsans fru i julklapp, hon älskar katter.
Kille 2 ~17: Hon som är så sjukt religiös? Men hatar inte du henne?
Kille 1: Jo.
Kille 2: So?
Kille 1: Katterna heter Satan och Helvete och är inte veterinärbesiktigade.



AHHAHAHAHHAHAHAH. Så. Jävla. Bra.
Nu ska jag sussa. Natti!