Alltså idag har jag av någon konstig anledning tänkt på sånt som jag inte trodde att jag ens funderade över. Det är lite jobbigt. Varför är jag aldrig nöjd liksom? Jag har nog ett allvarligt problem. Det var länge sen jag var så här nära. Och då har mina tankar självklart börjat glida iväg åt det jag kunde få men jag aldrig fick. Något som verkligen var jag och en framtid jag verkligen kunde se mig i. Det sket sig, såklart. Och nu, ja, vad vill jag nu? Square zero, eller kanske ett då. Men jag är inte nöjd. För det är inte jag. Bara kanske. Visst, jag kan inte vara säker än. Man ska inte säga hej innan man kommit över ån, så att säga. Men i alla fall. Jag är bara FETT JOBBIG. Och dte är FETT JOBBIGT. Och jag står inte ut med mig själv. Nästan så att jag tycker synd om mig själv. Jag vill ha nåtnting som känns som jag, nåt som är jag, men det jag tror jag får känns så fel fast ändå ganska bra. Hänger ni med? Inte? Bra, det ska ni inte behöva heller, för då skulle ni bara tycka att jag är fett störd, och det orkar jag inte med. Jag tycker redan det och både mig och mina åsikter om migsjälv måste jag stå ut med non stop.

Skratta åt mig, då kommer jag kanske över det.