Realisation

En månad. Fyra veckor. Eller trettio dagar om man så vill. Ungefär så lång tid har det tagit för mig innan jag faktiskt kommit till att inse det faktum att jag besökt Tanzania. Att det jag såg var på riktigt och det jag upplevde faktisk inträffade. Jag har totalt blockerat alla känslor sedan jag kom hem. Visst, jag var magsjuk och hade även med mig lite trevligare saker hem. Kangas, kaffe och så vidare. Men jag förstod liksom inte riktig. post-travel depression som någon uttryckte det. Passade in ganska bra. Den senaste månaden har jag bara inte orkat med nånting. Det tjänar liksom inte till. Jag bryr mig bara inte. Innan har jag bara beskrivit Tanzania när någon frågat mig som "varmt". Men så igår kom det. Jag förstod verkligen att jag varit där.

Det började med en dokumentär på tvåan om albinodjur i afrika. Flodhäst, krokodil, lejon och så en liten apa. Jag satt och kollade med stort intresse. Som med barnaögon. För jag har varit där och sett den där naturen. Det var som en flashback. Nu menar jag inte att djuren var albinos, men ni fattar. Åter till apan förresten. Apan var spännande enligt de andra i flocken. Alla andra apor ville pilla och leka med albinoapan. Men så kom en leopard, apmamma försökte rädda sin lilla apunge. Tog honnom och klättrade upp i ett träd. Men lilla apan ramlade och slog huvudet och dog. Och som jag grät. Jag grät så det var sanslöst. Mamma, hon skrattade bara. Jag var helt förtvivlad. Lilla apan!

Senare på kvällen visades faddergalan. Tror ni det blev bättre? Visst att flera av de jag träffade där nere hade det förhållandesvis bra jämfört med flera av de som lyftes fram i faddergalan, men i alla fall. Jag såg dem, som i en ren återupplevelse och jag grät. Jag grät ögonen ur mig. Det var så extremt att hel ansiktet dunkade och jag inte kunde se av allt grummel framför ögonen. Inte för att jag gentligen var ledsen. Men det var någon slags reaktion. Realisation kanske?

Och jag bara pratade, grät och pratade. Och mamma fattade ingenting.

Jag ska tillbaka. Gärna omedelbums. Å även om det inte lär ske inom den närmsta framtiden så ska det banne mig ske om inte alldeles för lång tid.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback