Jag är ju lite störd egentligen.

Igår när jag kom på plats till Stugan, och satt igång både el och vatten och mormor gått, stod jag och blickade ut över åkern och skogen. Helt plötsligt började jag asgarva. Jag kunde inte hjälpa det, men det är så stört. Jag bor fan här. Jag kände mig minst lika hemma som om jag aldrig åkt till Stockholm. Eller som om jag bott här hela livet. Och inte mycket har förändrats sen jag var här sist. Hallonen har försvunnit och åkern är skördad. That's about it. Visserligen har det bara gått tre veckor sen sist. Men ändå.

Jag läste i min bok på flyget vilken utspelar sig mitt i smällkalla vintern i Ryssland. Och eftersom det inte är juletider direkt så fick jag känslan av att det åminstonde var höst. Kommer jag hem till Närpes innan jul och efter sommaren så brukar det ju vara höst. Men nejdå. Här var det 23 plusgrader och strålande sol. Jag blev nästan lite besviken. Eller, snarare förvirrad.