Jag fick plötsligt en fruktansvärd saknad av Scrollan. Jag kan bara höra hennes tassar mot golvet, hur hon ökar farten för att hoppa upp i sängen. Hur hennes päls känns mot handen och mellan fingrarna. Hennes lilla försiktiga tass mot handen när hon gör high-five och hennes förväntasfulla blick efter en godbit. Hur hon klättrar på benet och piper till för att tigga mat när vi sitter vid middagsbordet. Hur hon värmer i knät där hon prompt ska ligga. Hur hon morrar till när hon placerat sig på huvudkudden och jag försöker flytta lite på henne. Älskling.

När ska det sluta göra så ont?