Snön hyr ut sin oskuld för skiten bara känns

 




28.02.10 Brons

Det blev i alla fall Brons för Finnpajsarna i OS. Och detta även fast de pinsamt nog förlorade stort mot Svennarna tidigare i veckan. Men å andra sidan så blev det pinsammare för Svealand matchen efter. Och hur man nu kan förlora mot USA i hockey är faktiskt lite kokoo. Jag menar, USAs bästa spelare, består inte de av svennar och finnar? Så i en OS-match torde inte amerika ha kvar några bra spelare eftersom de spelar för hemmalandet? Eller?

Men. OS-Brons. Ihanaa leijonat, elå?




27.02.10 Ovärt

Jag har idag varit ute med hundarna i töväder alldeles för många gånger för mina skors smak. Jag har hunnit in och ut från stan på en fika med Sötnosen. Sedan har jag städat, lagat mat, pillat ludd mellan mammas tår, torkat hundspya, målat, inte hunnit sova, poppat popcorn brända, handlat och diskat. Jag kommer att bli en fullfjärdad husmor innan mammas sjukdomsperiod är över.

Men, det jag tänkte ta upp idag var hur min enda avkopplande tid idag var helt slöseri med tid. Jag såg filmen "På smällen" som gick på TV. Eller "Knocked up" som den heter på riktigt. Nu ska jag berätta vad den här filmen handlar om. En tjej blir full, har sex, blir gravid, är garvid i nio månader och föder slutligen barn. The End. Så fruktansvärt fullkomligt onödigt och slöseri med tid! Varför ens göra en film?! Det här händer dagligen mina vänner. Dagligen. No big suprices här. Det var inte ens underhållande under tiden. Fokuset låg på graviditeten. HON BLEV GRAVID OCH HON FÖDDE BARNET. VILKET FREAKING MIRACLE.

Okej. Jag är trött och förbannad på allt just nu.


Ungefär lika roade som huvudkaraktärerna är på den här bilden var jag efter att kollat på filmen.




Bones

What goes around comes around
Feel it breathin' down heavy on you
You made that bed you're layin' on
Deeds that you have done
Now you can't undo

You've got bones in your closet
You've got ghosts in your town
Ain't no doubt, dear,
They're gonna come out
They're waiting for the sun to go down
You can't hide from your demons
Feel them all lurking around
You're runnin' scared cause
You know they're out there
They're waiting for the sun to go down

It's a long and hard row to hoe
When seeds that you sow
Grow by the wicked moon
Be sure your sins will find you out
The past will hunt you down
And return to tell on you

...

Oh, it stands to reason
Every dog will have his day
Your day is leaving
Better hold on tight
Here comes the night

You've got bones in your closet
You've got ghosts in your town
Ain't no doubt, dear,
They're gonna come out
They're waiting for the sun to go down
(Waitin' for the sun to go down)
You can't hide from your demons
Feel them all lurking around
They've got ya runnin'
You're runnin' scared cause
You know they're out there
They're waiting for the sun to go down





Järnspöken

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma

Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar
Var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma?




25.02.10 Winter

Jag känner att för var dag av den här vintern som fortsätter, desto mindre kvinnlig blir jag. I början satte jag gladeligen på mig min pälskappa, vita skinnhandskar, rött läppstift och nagellack och så anförskaffade mig ett par höga stövlar. Men under dessa tre(!!) månader med temperatur i alla fall under -10 har läppstiftet tynat bort, hårlockarna raknat, naglarna är nu mer tunna som asplöv och har inte sett skymten av lack på flera veckor. Pälskappan ligger i garderoben och jag använder numer min 3 år gamla (och helt utslitna) vinterkappa. Skornas klack slets ner och har ännu inte fått besöka herr Skomakare. Skinnhandskarna har bytts ut mot noppiga lovikkavantar. Mina händer är torra och fnasiga av kölden och har dessutom svullnat upp i dubbel storlek. De liknar nu mer en rejäl karls. Håret är risigt och stripigt. Benen tänker jag inte raka förrän solen kikar fram. Lite vinterpäls måste man ju ha i eländet. Idag har jag gått runt osminkad, i mjukisbyxor, raggsockor, sneakers, tjocktröja, historiens fulaste stickamössa och dessutom orkade jag inte ens gå i duschen i morse.

Denna olidligt långa kyliga vinter har väckt mannen i mig. Och nu menar jag inte stockholmsman. För många karlar i den här stan är betydligt kvinnligare än jag. Tänk rejäl skogskhuggar man bosatt i norrland så börjar vi likna mig. MEN: Jag vill ha vår. Helst typ maj. Jag vill ha min super fabulösa vårkappa, nypermanentat hår, röda läppar, höga skor (helst med öppen tå!), en riktigt anledning till att raka benen, mina hjärtformade solglasögon, min hjärtformade jättejättefina väska, leggins eller tunna strumbyxor, blommiga kjolar och svala linnen. Dricka rövin och inte öl. Och sol. Sol sol solsol.

 
Min utveckling från början av december 2009 till slutet av februari 2010.


I should know who I am by now
I walk
The record stands somehow
Thinking of winter
Your name is the splinter inside me while I wait

And I remember the sound of your November downtown
And I remember the truth
A warm December with you but I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way
If only I would wake

The walk has all been cleared by now
Your voice is all I hear somehow
Calling out winter
Your voice is the splinter inside me while I wait




22.02.10 Tjejproblem

Vi vet väl alla att tjejer tycks ta saker och ting på så större allvar än det motstående könet. Det är känslor hit och känslor dit. Söndertolka sms, samtal, blickar och allt annat som inte är hundra procent bokstavligt. och framförallt, dessa jävla killproblem. Har grabbarna verkligen samma problem med oss tjejer eller är det vi brudar som är alldeles för kräsna? Nu tänkte jag lista ett gäng av mina tjejkompisar (anonymt förstårs) och deras respektive killproblem. Om problemen är löjliga, elaka, irriterande eller fullkomligt förtåerliga är upp till var och en att döma själva.

- Den första tycker pojken har för fula kalsonger.
- Den andra tycker att hennes pojke skriver för gulliga sms.
- En annan anser att pojkvännen är en skitstövel för att han vill att hon ska färga håret.
- Så finns det en som vill ha pojken mer när han inte hört av sig på hela kvällen.
- Och hon som blir helskotta förbannad om hon inte sett honom på över en vecka.
- Vissa pojkar har fula byxor.
- Andra är en smula korkade.
- En pojke har aldrig haft en flickvän förut och då anser flickan att han inte är något att satsa på.
- En fröken tycker att pojken är äcklig som svettas om rumpan.
- Men var han inte lite för kort?
- Han kanske är lite för smal
- Lite för tjock
- Han tyckte mer om Edward Cullen än vad hon gjorde
- But why can't you be more like Edward?!
- Får man vara otrogen om man har pojkvän men träffar ett ex och han var typ jättesnygg? Inte? Nehe, vad synd.
- En tjej tycker att det är hon som är mannen i förhållandet
- En kar är jättekär i sin flicka vilket gör att hon funderar på att dumpa honom
- Och så finns det hon som får alla killar hon vill ha men egentligen inte vill ha någon av dem.

Och killar tycker vi är svårtolkade, bahh!



21.02.10

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Eller, jag tror att jag vet vad jag vill men jag litar inte riktigt på mitt eget omdöme.

Men något jag vet att jag vill, är att vintersatan ska ta slut. Det är snöstorm och 19 minus i huvudstaden i skrivande stund. Jag trodde vintern skulle vara över när jag lämnade Finnelandet i början av Januari. Men icke då. Vädergudarna hade andra planer: Vargavinter. Något jag kan vara glad över är att jag känner lite större sympati för mina förfäder. Inte bara såg alla vintrar ut på det här sättet, dessutom hade man bara en eldstad att värma sig vid. Ingen elektricitet eller värmeelement till hjälp. Men, dagar som denna får jag en flashback till 8-10 års åldern. Mamma satt och kollade på en filmatiserad rysk bokklassiker; Anna Karenina, om jag inte misstar mig helt. Jag minns ingenting från den filmen utom en scen, där huvudrollsinnehavaren (eller om det nu handlar om Anna själv så var det väl hennes bror eller man eller något i den stilen) går i snöstorm, kutryggad och i motvind. På väg till Moskva och med istappar i mustachen. Kämpar, steg för steg. Halsduken fladdrar, snön yr och mustachen blir stelare och stelare. Den bilden har dykt upp i mitt huvud varje gång jag gått ut genom ytterdörren de senaste tre dagarna. Jag sympatiserar med denna man, och kan med handen på hjärtat känna min fullaste lidelse och förståelse över honom. Och min mustasch fryser sakta till is.

Nu är det tea time!




What do you want me to do, to do for you to see you through?




13.02.10 Februarihelvete

Det har hänt så mycket senaste evckan att jag inte orkar dra igenom allt. Projektmässa x2, Finland tur och retur, bastu och gratisspa, Tuben, och en jävla massa plugg. För att nämna något. För övrigt är jag trött på att få köldskador bara av att titta ut genom fönstret och bli förlamad av att bara gå till skolan. Jag är trött på mörkret, kylan och snön. Jag vill ha vår. Jag vill ha sol! Jag har lite abstinens för solen. I sure wouldn't like to be a vampire.




07.02.10 Söndag

Jag har haft en riktigt bra helg, något ovanlig dock. På fredagen var jag ute med Hannorna vilket bara det i sig var trevligt och inte så ofta förekommande. Det var riktigt trevligt och vi hade väldigt djupa diskutioner om allt från Star Wars alla episoder till Maria Montazami. Inte direkt super party men förgyllde tillvaron lite sådär lagom. Fler sådana kvällar!

Igår drog jag inte hmifrån förrän 23:30 och hamnade i Gamla Stan med Moa och Johanna. Vi gick på Medeltids-bar! Och jag skojar inte, stället som låg i en källarlokal i Gamla Stan där en massa lajvare springer omkring i roliga kläder, spelar flöjt och dricker mjöd på träbänkar och bord med levande ljus och omgivet av stenväggar. Det var typ hysteriskt roligt! Första halvtimmen gick åt att bara skratta åt hela situationen. Det var nog topp 5 roligaste utekvällen jag varit med om. Och inget ont talande om lajvare, men de är kanske inte de som man direkt kopplar ihop med coolt och hippt direkt. Men de var inte de som var utmobbade, utan vi. För där kom ju vi i våra vanliga kläder med midjeskärp och glitterklänningar. Johanna fick låna någon slags sjal..typ..och en sammetsröd hatt och jag drog på mig en blå jättelång tunika med rött broderi. Moa som provat tunikan först protesterade mot det hela på grund av värmen och bestämde sig för att en svart figursydd klänning med dragkedja visst är medletid! Nä, jag vet inte vad jag ska säga. Jag var helt i extas, det var klart det luffigaste på länge. Men det var så otroligt jätteluffigt att det var helt underbart. Även om mjöden kan ha haft lite inverkan också. Vi gjorde i alla fall en deal, Johanna, Moa och jag att vi nog ska dra till medletidsveckan i Visby ändå. Lajv tänker vi nog inte försöka oss på, men att kroga á la medeltid och sträcka sig så långt som till Medeltidsveckan känns faktiskt helt okej. Och ganska mysigt ändå.

Imorgon är det 100p-projekts mässan på skolan och det känns inte överdrivet roligt. Men det är skönt att det snart är över i alla fall. Och på tisdag blir det gratiskryssning! Tagga!